Himlen är oskyldigt blå

Detta är en av de hemskaste texter jag känner till men ändå en av de finaste. Tänker på dig Beatrice. Varje gång du log i mot mig så fylldes mitt hjärta av glädje. Jag kommer alltid att älska dig så.

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå, är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet, vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli, oförbrukat fri.

Somrar svepte fram,  jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt. Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå, som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för. Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns. Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Frusna på en strand, Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland. Vi var barn som ingen ondska kunde nå himlen var så blå

Nu tar molnen mark. Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig. Kan det begäras mer av mig.

Himlen är oskyldigt blå,  djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,  det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå. Är himlen så oskyldigt blå

     

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0